Bruks       Drömhunden       Några tankar       En uppfödares tankar...      

Några Tankar

Vad är det som pågår i hundvärlden egentligen?

Påhopp, personangrepp är ju uppenbarligen det man ska ägna sin tid åt och dessutom genom att vara anonym. Varför hoppar man dessutom bara på ”den lilla uppfödaren” och ”enhundsägaren, speciellt om det är fråga om en hane”? De ”stora kan helt fritt ägna sig åt precis vad de vill när det gäller både avel och utställning. Bulvanuppfödning utomlands hör ju till vanligheterna och se uppenbarligen genom fingrarna med även av SKK!!!!

Men om ”den lilla nya” importerar ett flertal hundar, använder utländskt material i sin avel, då är det genast ”misstänkt” och måste trampas på. Vinner man sedan med sina importer och har en som blir champion på ”tre raka” får man höra, ”du har ju inte bruksmeriterat henne själv”! Vad har det för betydelse vem som meriterat hunden? Hunden har ju visat att den har de egenskaper som krävs för en hund av bruksras, eller hur? Råkar hunden ifråga sedan vara snygg är det ju ”grädden på moset”, men det var inte det jag var ute efter när jag köpte henne. Jag ville ha en avelstik som bevisligen har de bruksegenskaper en arbetande hund ska ha, för det är det jag vill ha i min avel.

Det jag har gjort kan vem som helst göra bara genom att skapa kontakter, vilket i dagens läge med Internet inte är speciellt svårt. Kanske jag har haft tur, men missunna mig inte det då, utan gratulera mig istället, så kanske jag till och med kan hjälpa dig att etablera en del av de kontakter jag har. Men nej, smutskasta så mycket som möjligt, misstänkliggör och kritisera. Kritik kan ges och tas på många sätt, men den enda riktigt effektiva kritiken är den som är konstruktiv. Tyvärr är det ytterst lite av den varan numera och i det mesta lyser den ”kungliga svenska avundsjukan” igenom.

Var finns ödmjukheten? Borde inte alla jobba mot samma mål? En fungerande brukshund med bra mentalitet, så fri det nu går från sjukdomar, och en bra anatomi som gör att hunden orkar utföra det den är avsedd för. Men tydligen är det så att det är pengarna som styr, dvs producera så mycket valpar som möjligt under kortast möjliga tid. Detta oavsett om föräldradjuren är meriterade eller ej. Man HD/AD-röntgar, ögonlyser i bästa fall men här i Sverige testas inte vare som mot Hepatit eller von Willebrand vilket är krav för avel i många andra europeiska länder. Kanske det inte vore så dumt att göra det, så kanske vi skulle få en sundare dobermann som inte behöver avlivas alltför ung. Men det är klart tester kostar pengar och då blir förtjänsten på valpkullen lägre.

Som en jämförelse kan vi ju ta travsporten, där jag ju också är inblandad och där det är fråga om miljonbelopp, men trots detta gratulerar man varandra och gläds åt varandras framgångar.

Attityden runt utställningsringarna och även inom bruks har under de senaste tio åren förändrats till det sämre. Vad det kan bero på kan man ju bara spekulera i, men en bidragande orsak är förmodligen det ökande antalet importer och inte minst det ständigt stigande priset på valpar. Alltså återigen pengar, pengar…………….

Bra och dålig hundmänniskor finns över hela världen, men skulle det inte vara bättre om vi i Sverige försökte bli ett föredöme genom att visa att man kommer längre genom att samarbeta, vara konstruktiv i sin kritik, ge råd istället för anklagelser, ja listan kan göras lång.

Ett steg i det här vore ju att faktiskt gratulera vinnande hund i utställningsringen! Men inte ens det kostar många på sig, vilket ju ändå inte kostar så mycket.

En utopi kanske! En dröm kanske!

Men sådan är i alla fall min dröm!